annikadahlgren

Jag kan inte förstå hur fort tiden går! Min dotter är snart 2 år (20 månader nu) och det känns som det var igår som jag plussade på stickan med henne.

 

jag minns den dagen så väl, jag hade inte fått min mens och vi bestämde oss för att göra ett graviditetstest, jag var så säker på att det var negativt, jag hade inga som helst känningar av att vara gravid så jag kisade på stickan och gick ut från toan. jag och Robin gick in 3 minuter efter för att kolla att det verkligen var negativt och där på den lilla röda stickan fanns två streck! jag kommer ihåg att vi bara gapade, och sen sa vi att det måste vara fel, jag kissade på en sticka till, och den visade även den två underbara streck!

jag kunde knappt tro att det var sant så vi for i vild panik in till stan, kom en liten bit innan båda lysena på bilen gav upp, så vi for hem, lånade Tobbes (barnens farbror) bil. in igen for på coop och handlade ett till test och sen for vi på Mcdonalds jag gick och kissade på stickan och Robin tog en hamburgare (ja ni kommer märka att detta är ett återkommande fenomen när det gäller Robin) det visade även det positivt. jag kommer ihåg hur jag log när jag stod där på den skitiga toaletten och jag kunde fortfarande inte fatta att det verkligen hade blivit sant, det jag alltid drömt om, att få bli mamma!

jag ringde min bästa vän på kvällen och berättade att hon skulle bli gudmor, jag var så fruktansvärt lycklig, jag kunde inte stå still en sekund!

Dagen efter gjorde jag ännu ett test (haha jag vet, det räcker med test nu) och även det visade ett underbart plus:)

 

Med Joel så kom det också som en chock! båda barnen är extremt efterlängtade och dom är planerade så det var inte en chock på det viset, men däremot så har jag aldrig känt mig gravid då jag faktiskt vart det. och med Joel så bestämde vi oss en månad för att vi ville ha ett syskon till Linnea, vi pratade om det och tillslut tog jag av mig p-plåstret och när jag då skulle ha min mens så kom den inte. jag tänkte att gud har det verkligen hänt på första försöket liksom! men jag gjorde ett test som visade negativt. jaha tänkte jag, den är väl bara sen då! efter några dagar gjorde jag ett nytt test då mensen fortfarande var försvunnen, men även det var negativt. jag tänkte att den kanske är borta eftersom jag var lite stressad och trött, så jag bestämde tid hos barnmorskan för att kolla vad det var som va på tok. väl där så gjorde vi ännu ett test och när hon visade mig det så sa hon att det inte gick att säga om jag var gravid eller inte, det var väldigt svagt. hon sa att jag skulle ta ett till om någon dag och se om det blev någon skillnad. jag ringde Robin när jag kom ut därifrån och sa att jag trodde att det faktiskt var en liten filur där i magen. jag var så glad men så rädd att det skulle vara negativt. efter någon dag gjorde vi ett nytt test, och det visade positivt, och då visste vi att våran lilla tjej skulle bli storasyster! <3

 

 

dessa två tillfällen har förändrat mitt liv totalt. jag kan inte förklara hur extremt tacksam jag är över mina små hjärtan!

 

/Annika